Fortsätt till huvudinnehåll

Terrace Beach Resort - Den fantastiska maten

Sofia med tallriksmodellen?

Väl hemma med ett tomt gapande kylskåp är det inte särskilt svårt att ställa om magen från "all inclusive-beteende" till mer normalt anpassad ransonering av mat- och dryckesintag. Ja, herregud vad det går att smälla i sig när saker serveras! Vardagen är genast här igen och innebär förstås både handling och matlagning. Redan efter en dag hemma saknar jag enkelheten i att gå ner till restaurangen och plocka till mig det jag vill ha, smaska i mig och sedan bara gå ifrån tallriken som trollas bort och diskas av någon annan. Tack för det Solresor!



Buffé! Helt rätt för mig som undviker kolhydrater och istället kan frossa i mängder av smaskiga ostar, läskande sallader, maffiga kötträtter och smarriga såser. Vi äter mycket. Inte för att det direkt kurrar i magen utan för att det kanske möjligtvis skulle kunna få plats en liten bit av läckerheter till. Magsäckar tänjs ut...


Långt buffébord på Terrace Beach Resort   Vattenmelonkonst

Varje morgon är en fröjd för både öga och mage på Terrace Beach Resort. Äggvarianter, korvpålägg, ostar, yoghurtar, frukter, extremt många müslivarianter osv.


Lunchen är lika strålande och middagen ska vi inte tala om. Det är endast en stund på dagen som jag saknar något som inte får min blodsockerkurva att rusa direkt och alldeles för snabbt uppåt. Som snacks serveras nämligen mest kakor/bakelser/tårtor och våfflor. Middagen är ju dock inte särskilt långt borta så det blir egentligen aldrig något problem.


Middagsbuffé på Terrace Beach Resort  Mer buffé

Det enda vi funderade över var att det var svårt att hitta något vettigt att dricka till frukost då åtminstone inte vi var sugna på sockersöta nektarjuicer eller ljummet vatten. Ett glas riktigt kall mjölk hade t.ex. varit ljuvligt gott. Misstänker att dryckesmenyn var mer anpassad för sockervana(?) tyskar då de var i klar majoritet av gästerna. Jag kompenserade med att bälja i mig vatten på rummet innan frukost och sedan nöja mig med kaffe till maten.


Det något bökiga och begränsade bokningssystemet av "A la Carte" gjorde tyvärr att vi inte fick till möjligheten att prova på den menyn. Ryktesvägen hörde vi dock att den skulle vara bra. Då middagsbuffén som sagt var (både maten och terassen) var av högsta kvalitet kände vi dock aldrig att det var någon brakförlust.


Högsta betyg till Terrace Beach Resort och den fantastiska maten :).

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...