Fortsätt till huvudinnehåll

Salamanca - primer día

Efter lite trassel med tågtider och ett telefonsamtal om förseningar mellan mig (som kan nada spanska) och damen med lägenhetsnycklarna (som enbart talar spanska) går tåget från Madrid Chamartín. Genom rutan ser jag landskapet byta identitet om och om igen. Ibland olivlundar, ibland bergiga vyer med snöiga toppar i fjärran, ibland odlade fält i gult. Emellanåt, det ska erkännas, somnar jag från både vackra vyer och invecklad spionroman och hoppas på att jag sover hyfsat "snyggt".




[caption id="attachment_6877" align="alignleft" width="150"]Solljus i katedralen Solljus i katedralen[/caption]

Salamanca möter mig bokstavligen med värme efter tågets svala AC-miljö. När jag drar min resväska genom gatorna skiner kvällssolen på den lejonfärgade sandstenen i de gamla byggnaderna runt Plaza Mayor. Nycklar överlämnas smärtfritt, trots försening, och en trevlig holländsk rumskompis möter upp i lägenheten och tar mig med ut på vin och tapas.


Första dagen i skolan bjuder på stadsguidning och - tyvärr - regnväder. Huttrande i våra optimistiska sommarkläder följer vi efter vår entusiastiska och historiekunniga ciceron. Språket är förstås spanska, men jag förstår en hel del ändå. Efter turen värmer vi oss i skolans café och fortsätter grillningen med veckans första lektion, där vi lär oss uttal, att berätta vad vi heter och varifrån vi kommer. Me llamo Hanna. Soy de Suecia. Etc.


En kvällspromenad blir det när solen tvättat bort regnmolnen. Jag gillar Salamanca bättre i sol och hoppas på mer av den varan.


Också sugen på språkresa? Jag bokade min hos Blueberry.




[caption id="attachment_6879" align="alignnone" width="337"]Exteriör, "ny" katedral Exteriör, "ny" katedral[/caption]

[caption id="attachment_6878" align="alignnone" width="450"]Interiör, "ny" katedral Interiör, "ny" katedral[/caption]

[caption id="attachment_6881" align="alignleft" width="337"]Astronaut i gamla katedralen Astronaut i gamla katedralen[/caption]

[caption id="attachment_6880" align="alignleft" width="450"]Romerska bron - såklart! Romerska bron - såklart![/caption]

 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...