Fortsätt till huvudinnehåll

Pamukkale, Turkiet

Promenad i Pamukkale


Det tog kanske lite väl lång tid, 4,5 timmar till Pamukkale men det var värt bilresan. Pamukkale med sina klippor, sitt kalkvatten och sina pooler ger oss en dag med stora leenden. Svalkande turkosa bad, bikinipromenad med ryggsäck och många vackra pauser.


Mitt bland bergen fanns en gång en stad, Hierapolis. Den låg på vita klippor och nyttjade kristallklart vatten. Staden finns till viss del kvar, klipporna likaså. Tyvärr har människohand (och -fot) förstört en del av detta märkliga naturfenomen där det ser ut som att jorden och bergen spottat upp en vit massa. Men ändå, det imponerar så till till den grad att vi har svårt att gå därifrån. Vi hade önskat oss att få se Pamukkale på den tiden när turisterna inte riktigt hunnit bombardera och det fortfarande var fritt fram att gå vart man ville utan att riskera att göra alltför stor påverkan på naturen. Nu tar vi vad vi får och vad vi får är ändå enastående.


Ryggsäckspromenad i Pamukkale


Pamukkale


Semesterlycka ;-)


Kleopatras Bad


Ååååh, vatten!


Anders i Pamukkale


Vita klippor i Pamukkale

Kommentarer

  1. This place is amazing. I have been there three times and it still amazes me. There’s nothing like this in other countries, so Pamukkale is quite unique. There is also an ancient city called Hierapolis at the top of Pamukkale, which is also stunning. And 15 minutes from Pamukkale there’s a natural thermal hot spring in Karahayit, which is also nice to see. So If you guys have the opportunity, you should really visit Denizli (town) in Turkey. You will be stunned by the natural beauty of this city.

    A beautiful video of Pamukkale http://www.youtube.com/watch?v=4wHxDfUkh1g&feature=share&list=PLc07RnA7sWckig6moMN0CqXH_0VpZCriP

    SvaraRadera
  2. We loved Pamukkale!! Unfortunatly we didn't have time to see the hot spring nor Denizli. Hopefully there will be more oppotunities!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...