Du skulle fyllt år idag, storebror. 44 år. Du borde funnits lite till och varit glad och dansat. Inte slutat i sorg och vemod. Tungsint, mörk och trött. Så onödigt. Du skulle tagit din båt och dragit ut till havs, sjungit sånger om Söderhavet och inte låtsats om sjösjukan, lyft på kaptensmössan och hälsat vatten och vind välkomna att utmana dig. Du skulle ha hurrat på Elsa-dotterns 5-årsdag och sagt att hon är den finaste och bästa. Henne som du älskade över allt annat. Kastat upp henne i luften och fångat henne igen. Hon skulle vetat att du tog emot henne. Pappan sin. Som ni skrattade.Nu är det som det är, du valde något annat och det går inte välja bort igen. Men låt mig få leva lite för dig istället. Dra ut i världen för att upptäcka den bit för bit. Lära mig nya språk, nynna till andra instrument och försöka trotsa vågor som är för höga för mig. Springa, dansa, skriva, dyka, gapa högst av alla och älska. Livet och människorna, mina människor. De jag har och de som kommer. Jag vill göra det för dig och för mig. För att du glömde bort hur man gjorde för att vara lycklig och för att jag fortfarande har chansen och vill. Vill våga leva. Vi kanske inte önskade det på samma sätt men det spelar mindre roll. Lycka är lycka och sista gången vi sågs sa du till mig att fixa min. Inte visste jag då att du inte orkade ordna med din egen.
Ibland vill jag ha allt på en gång, ibland måste jag hejda mig. Med små, små steg i taget och ibland med bamsekliv. De ska ta mig dit jag vill. För mig, och för minnet av dig. För att du sa till mig. Tänk om jag sagt till dig också. Storebror.
Jag kommer inte till din plats idag. Det är ett fridfullt ställe du fått men för mig lyser du starkare på andra ställen. Vi ses i tanken och i gråten, i musiken och minnena. Jag fäller några tårar, saknar våra glada stunder och de mer allvarsamma likaså. Till gräset och tallarna där du vilar kommer de som hittar dig bäst där. Du får en blomma och många tankar. Vi saknar dig, vi är många.
Kommentarer
Skicka en kommentar