Vi känner havslukten när vi öppnar bildörren och visserligen är Llanes molnigt och regntungt men ljuset avslöjar åt vilket håll kusten befinner sig. Vi lämnar bilen med hungriga magar som inte ätit sedan dagen före och redan hunnit med ett par timmars förmiddagsbilfärd. Kusten är brant och stenig och långt bort nås våra ögon av ängar som sveper över landskapet bortom Llanes. Det ser kargt ut, molnens färger avslöjar ett bistert klimat och gör den spanska atlantkustens nyanser mörkare, mindre mättade men ger också mer dramatik åt bilderna vi fångar.Med tråkig turiststråksmat gör vi Llanes snabbt, vi har gått ett par gator upp och ner och trots en viss charm så har vi varken tid eller rätt lynne för att utforska staden mer. Vi har sett ängarna bakom och vill dit, dit där Biscayabuktens vågor försiktigt vräker sig in och skvätter upp salt till våra fuktiga hudar och ivriga kameralinser. En kort biltur senare serveras vi närbilder på grönt gräs, betande kor, vredgat vatten som på sina ställen väljer att rasa in mot klippväggar som stupar uppåt och på andra stillats av skyddande ö-liv. En husbil vars ägare verkar ha fastnat för samma tysthet ovanför havet, samma galna natur och samma rasande av salta vågor som vi promenerar sakta i bakgrunden.
Vi är nöjda, lite mindre stressade och blöta av dagg som lämnats av på byxben från långt ängsgräs och det stilla regn som molnen släppt ifrån sig trots dramatiken nedanför dem. Nu kan vi nöjda styra vidare mot nästa mål. Det fashionabla San Sebastian och baskerland.
Alla bilder är hämtade från mitt Instagramkonto, CocoSoff
Kommentarer
Skicka en kommentar