Fortsätt till huvudinnehåll

San Sebastian - Spanien

Hanna och Anders

Hannas längtan till flådiga San Sebastian och Baskien ger oss ett första tillfälle att surna till på varandra. Staden är större än vi tror. En läser GPS, en försöker följa skyltar, en kör i hetsig stadstrafik och vi matchar inte alltid riktigt. Enkelriktade gator och för många bilar leder oss snarare bort från stan än in i den men till sist pustar bilen ut i ett parkeringshus och svettiga bilstolsryggar lämnas. Vi bestämmer oss för att ta en paus från körandet någon dag och irritationen rinner snart av oss.

Lågvatten i San Sebastian

San Sebastians rykte som fashionabel semesterpärla visar sig främst i priser på mat och dryck. Annars är det fint men det fashionabla lyser lite med sin frånvaro kan tyckas. En viss förståelse för forna tiders glans finns dock i pråliga utsmyckningar här och där, överdekorerade broar och breda stränder mitt i stan. Vi tänker oss stranden en dag när solen vilar sina strålar på den. I fantasin plockas andra färger fram och strandsandsfärg blir guldgul. För oss visar den sig bara då och då, solen alltså.


Hannas sista stund på resan blir nere i hamnen. Vi äter strålande fisk och dricker lokalt vin. Det är dyrt och vi blir inte vidare mätta men skålarna är ljudliga och vi fortsätter kvällen med att utforska San Sebastians nattliv. Hamnar på en mysig bar med musik som lyckas tilltala oss alla. Stadens gamla delar är mysiga och trånga av folk som äter pintxos (Baskiens variant på tapas) och firar semester, studentliv eller helt enkelt bara vänskap med öl, vin och klirr i glasen.

Sofia och Anders i San Sebastian

Skaldjur på menyn

Pintxos i San Sebastian

Ett gammalt tjurfäktningstorg i San Sebastian

 

Hon smyger ut ur rummet på morgonkvisten dagen därpå. Vi snusar vidare, dagen ska ägnas åt återhämtning. Väl uppe strosar vi runt i den stad som egentligen är mer Hannas än vår. Hon sitter på tåget mot Madrid, vi utforskar ännu en strand i moln, fler caféer, barer och breda gator. Vi saknar solen lite, eller i alla all jag och bestämmer oss för att vi inte har tid för att vänta in den fler dagar och morgonen därpå lämnar vi ett vackert San Sebastian åt det folk som hör hemma där och tar vår bil mot bergen och solen. Dit vi hör hemma. Det har varit bra dagar men det är lättare att ta sig ur staden än in i den. Bilen och gatorna är inte lika motsträviga och förare och kartläsare i gladare lynne.

Anders latar sig på stranden

Ut mot bukten i San Sebastian

Ett gammalt klocktorn på strandpromenaden i San Sebastian

Detaljer

Instagram  Alla bilder är hämtade från mitt Instagramkonto, CocoSoff

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...