Jag förstår att det inte bara är att plocka upp en bräda och köra igång men avundas de här killarna som reser (reste) på bräda, tar sig fram på små, små hjul. För egen del kanske man skulle kunna ha den som transportmedel. Till stan, till stranden, kanske till och med till jobbet eller varför inte som motion.
Hanna säger att jag är för gammal. Jag är 37 år och det syns på henne att hon tycker att jag är lite pinsam när jag pratar om det. Som att det bara är små tonårskillar som får lov att glida fram på gatorna på var sin longboard, att de är privilegierade på något sätt som inte kvinnor i 37-årsåldern är *fnys*.
Redan förra våren, när jag bodde i Ocean Beach, San Diego, blev jag imponerad av brädåkarna. Killen som gled fram på gatan med kaffe à la take-away på morgonkvisten och tog kurvan lika perfekt varje gång samtidigt som sippandet på det nybryggda nästan hördes ända till min busshållsplats. Väl hemma i Sverige kunde jag inte riktigt släppa tanken på att få prova men visste inte hur jag skulle gå till väga i min småstad. Också då sa systern att det var lite för mycket att vänta av en respektabel kvinna som jag. Jag glömde bort det för en stund (hösten-vintern-våren).
Nu, helt plötsligt, så är den där och pockar igen. Längtan efter att få surfa fram på gator. Det bör nämnas att jag aldrig provat, att jag vet med mig att balanssinnet inte är strålande och att smidigheten inte längre är en 20-årings men sådant där måste väl gå att trotsa, kanske öva upp en gnutta.
Jag har ingen aning om vart jag skulle kunna börja. Ekonomin tillåter liksom inte att jag köper rusar iväg och köper dyr utrustning utan att ens veta om jag tycker om det. Eller har balansen och tålamodet. Jag skulle ha nytta av en kurs men hittar inget utanför Stockholmsområdet. Borås känns litet.
Tips till en rastlös själ som önskar prova på gatuliv på longboard mottages tacksamt. Någon som vet hur jag skulle kunna gå vidare, känner någon med lånbar utrustning som vill visa mig, vet ett ställe att hyra på... eller nåt?
Hanna säger att jag är för gammal. Jag är 37 år och det syns på henne att hon tycker att jag är lite pinsam när jag pratar om det. Som att det bara är små tonårskillar som får lov att glida fram på gatorna på var sin longboard, att de är privilegierade på något sätt som inte kvinnor i 37-årsåldern är *fnys*.
Redan förra våren, när jag bodde i Ocean Beach, San Diego, blev jag imponerad av brädåkarna. Killen som gled fram på gatan med kaffe à la take-away på morgonkvisten och tog kurvan lika perfekt varje gång samtidigt som sippandet på det nybryggda nästan hördes ända till min busshållsplats. Väl hemma i Sverige kunde jag inte riktigt släppa tanken på att få prova men visste inte hur jag skulle gå till väga i min småstad. Också då sa systern att det var lite för mycket att vänta av en respektabel kvinna som jag. Jag glömde bort det för en stund (hösten-vintern-våren).
Nu, helt plötsligt, så är den där och pockar igen. Längtan efter att få surfa fram på gator. Det bör nämnas att jag aldrig provat, att jag vet med mig att balanssinnet inte är strålande och att smidigheten inte längre är en 20-årings men sådant där måste väl gå att trotsa, kanske öva upp en gnutta.
Jag har ingen aning om vart jag skulle kunna börja. Ekonomin tillåter liksom inte att jag köper rusar iväg och köper dyr utrustning utan att ens veta om jag tycker om det. Eller har balansen och tålamodet. Jag skulle ha nytta av en kurs men hittar inget utanför Stockholmsområdet. Borås känns litet.
Tips till en rastlös själ som önskar prova på gatuliv på longboard mottages tacksamt. Någon som vet hur jag skulle kunna gå vidare, känner någon med lånbar utrustning som vill visa mig, vet ett ställe att hyra på... eller nåt?
Kommentarer
Skicka en kommentar