Fortsätt till huvudinnehåll

Ferian i Malaga – Flamenco, svett och Cartojal

Cartojalflaskorna går åt som smör i solsken och själv låter jag den iskalla och sötsliskiga drycken rinna ner i strupen, glupskt. Det är varmt, luften står still. Ingen slipper undan hettan och svettiga kroppar dunsar ofrivilligt och kanske ibland också frivilligt i varandra. Vart som helst kan samma kroppar utbrista i spontan och kraftfull flamenco, ackompanjerat av enbart handklapp och skoklackar eller med en bandspelare modell 80-tal som dyker upp som från ingenstans. Den Cartojal jag ivrigt lät smaka tidigare gör mig behagligt yr. Alla dricker, skålar, dansar, skrattar och det går inte stå emot. Min vän och jag provar en egen, mer blygsam dans, vi kan inte flamenco och är inte tillräckligt druckna än för egen show.



Flicka i flamencoklänning på väg mot uppvisning
Högtidsklädd

Det är dallrande het augustidag i Malaga, ferians 3:dje dag är inledd och festen är dundrande och färgrik. Barn, ungdomar, vuxna och gamla har samlats på några av Malagas stora shoppingstråk och blandat med marknadsplatsernas tingel-tangel hittar vi små provisoriska tapasstånd och barer. Sangrian skvimpar över i plastglasen och fingrarna är konstant klibbiga. Min vän köper mig en svalkande solfjäder i ett av marknadsstånden vilken jag tacksamt tar emot i värmen. Vi pratar inte särskilt mycket, vi bara njuter av all uppståndelsen och musiken som strömmar från alla håll gör det ändå näst intill omöjligt att göra sig hörd.


 




[caption id="attachment_131" align="alignnone" width="450" caption="Cartojal, det lokala dessertvinet"]Cartojal, det lokala dessertvinet[/caption]

 


På kvällen börjar staden tömmas och efter en sen middag på stranden tar vi, tillsammans med barnfamiljer och druckna ungdomar, lokalbussen ut till det enorma nöjesområde strax utanför centrum där festen fortsätter hela kvällen och natten. Många kvinnor bär fortfarande dagens vackra dräkter med en värdighet jag sällan skådat, de sträcker på ryggen för sitt ursprung och är stolta över sina volanger. Det blinkar och blingar och låter överallt. Barnen roar sig på nöjesfältet och får stanna uppe hur länge de vill. Majskolvsförsäljarna tjänar storkovan och klibbiga sangriafingrar har nu bytts ut mot flottiga barnhänder. Ungdomarna och de vuxna som tröttnat på nöjesfältets ljusshow och rörelse förflyttar sig mot barerna som placerats ut i ett antal som är svårt att få grepp om, alla med sin egen musik och stil. Natten är fortfarande alldeles varm och kroppar fortsätter att svettas, fast nu till nattklubbsmusik i trånga lokaler.




[caption id="attachment_132" align="alignnone" width="450" caption="Entrén till Ferian by night"]Entrén till Ferian by night[/caption]

Vi bestämmer oss för att ta en taxi hem från nattens nöjen. Trötta i kroppar och fötter och med stor längtan efter hotellets alldeles för platta kuddar orkar vi inte leta reda på nästa buss. Taxin kör fort in till stan, stan som nu ligger helt tyst och bara har spår av dagens fest i form av söndertrampade solfjädrar och tomma Cartojalflaskor. Natten är till slut sval och skön och på hotellrummet lämnar vi balkongdörren öppen. För att göra en perfekt dag fulländad så verkar städerskan ha läst våra tankar och på sängen ligger ett par extra kuddar för tunga huvuden.


 


Externa länkar


Snabbguide till ferian:
www.svenskamagasinet.nu/article.1.html

Utmärkta guider till Malaga:
www.backpacking.se/ReadArticle.asp?ArticleId=1409
www.restillmalaga.se

Inspiration från Ferian 2009:
www.list.co.uk/article/19042-malaga-feria-a-day-in-the-life-of-the-free-spanish-festival

Mer av Malaga med omnejd, sommaren 2011:
Casares och bergen
Tillbaka till Ronda
Torra Malaga
Vamos a la Playa Malagueta
Ja tack, jag åker gärna!
Malaga street view
Malaga, jag längtar efter dig!
Med tankarna på Malaga



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...