Fortsätt till huvudinnehåll

Blankett DS-160

[caption id="attachment_3701" align="alignnone" width="236" caption="Saknas det en bit?"]Pussel på människan inuti[/caption]

Då så... då har jag lyckats fylla i den första blanketten inför min visumansökan, den med nr DS-160 som ska se till att jag kommer till San Diego. Det tog nästan 5 timmar.


Jag har svarat på huruvida jag håller på med prostitution eller kommer göra det i USA, jag har också intygat att jag inte rekryterat några barnsoldater. Annat de vill veta är bl.a.:





  • Om jag har några smittsamma sjukdomar, typ gonorré.

  • Om jag har varit varit beställare av eller hetsat fram ett folkmord.

  • Om jag har tvångssteriliserat någon.

  • Om jag med tvång tagit någon annans organ.

  • Vad mina föräldrar heter och när de är födda (antagligen för att jag är singel och inte tillhör en man).

  • Om jag tänker mig att hålla på med pengatvätt när jag kommer till landet.


Jag har också uppgett att jag inte är dotter till någon som håller på med en del av det ovanstående och att jag inte sysslar med en hel del saker som jag inte ens vågar skriva här.


Anställningar med adresser, chefer, telefonnummer osv. och dessutom har jag varit tvungen att uppge kontakter utanför min familj som kan intyga att jag verkligen åker för att studera och har för avsikt att komma hem (så... Chefen och Madde, bli inte förvånade om det ringer från Amerika).


Pust, det här var den första delen alltså... men jag tror att det är värt allt besvär och så länge jag kan svara "Nej" på säkerhetsfrågorna tror jag att det kommer att gå vägen:-)!


 


San Diego på Coconuts & Skylines:
Tack Blueberry!
Ett steg framåt och två tillbaka
De tror att jag ska stanna
Give it 2 me... yeah!
Jag är snål och tråkig
Gratis lyxrum - bara för bloggare
Tre hål i magen
Halvvägs till San Diego
San Fracisco vs. San Diego


Bildkälla
http://www.flickr.com/photos/tocaboca/5631308280/

Kommentarer

  1. Jag minns att vi fick den där frågan om organ när vi tog transsibiriska järnvägen och passerade från Mongoliet till Kina. Samtidigt undrar man ju: OM jag nu illegalt hade med mig någons organ i en väska - tror de verkligen att jag skulle kryssa "ja" i den där blanketten då...???

    SvaraRadera
  2. Eller hur!? Märkligt...

    Jag förstår ju att de inte vill att man ska syssla med folkmord eller organhandel men det känns som att de har lite fel verktyg för att fånga skurkar här. Men men, det är bara att ödmjukt svara på frågorna, jag tänker inte trilskas. Håller nu tummarna för att jag får rätt svar tillbaka också:-).

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...