Det luktar citron. Jag ligger på Alcúdias finkorniga, vita sandstrand med en skvallerblaska fastklibbad i ansiktet. Dåsar. Melonförsäljerskans genomträngande röst hörs på en kilometers håll och blandas med ljudet av händer som klappar in citronolja på skandinaviska ben, ännu med en vit nyans. Det prasslar när någon i sällskapet försöker öppna ett paket Singoalla, medtagna från Sverige för just detta ändamål, men vid det här laget är jag helt vaken, lyfter en aning (inte mer än nödvändigt) på överkroppen. Tidningen följer med en bit.
Det är dås och slapp som gäller när vi fyra tjejer åker till Mallorca. Bor i princip på stranden - med balkong och havsutsikt. Men vi vegeterar inte bara på varsin handduk på beachen; öns nordöstra hörn har ju så mycket annat att erbjuda. Förresten, vem säger att man måste stanna i närheten, när det finns så mycket att se, så många städer och byar att besöka här på Mallis? Man gör som man behagar. Johanna, som precis blivit färdig med den noggranna proceduren med oljan frågar:
-Nån som ska med på ett dopp?
Det är inte bara vi svenskar som gillar Alcúdias platja, som det heter på det lokala språket mallorquín; romarna lär ha debarkerat här under andra århundradet f.v.t. och den som är intresserad kan besöka utgrävningsplatsen Pollentia från romartiden strax intill marknaden i Alcúdia gamla stad. Lite längre bort - följ de anspråkslösa skyltarna mellan sädesfälten - ligger en romersk teater och jag lyckas övertala tjejerna att följa med på lite ruinspotting. Men inte innan vi förärat marknaden med ett besök.
Churros och krimskrams är vad marknaden i Alcúdia erbjuder. En sån tur att jag gillar båda! Anna och jag shoppar loss och jämför sedan våra billiga fejkklockor och gissar vems som ska gå sönder först. Efter denna aktivitet blir det en välförtjänt kopp kaffe innanför den medeltida stadsmuren.
Om du tycker att utbudet av butiker är lite för litet, kan en dagstur till Palma vara en god idé. Bussen tar ca. en timma och går hyfsat ofta. Svårigheten är att komma med bussen, då chauffören verkar plocka upp folk efter eget godtycke. Riktigt poppis har Palma förresten blivit, inte minst som weekend-destination. Värt att kolla in!
Vi vill se lite mer av Mallorca och bokar en hyrbil med AC via vårt hotell. Morgonen därpå hämtar vi nycklarna till en lagom skruttig kärra - utan luftkonditionering. Men så petiga är vi inte, vi vill ju iväg! Vi lämnar dock Johanna och hennes citronolja på stranden och far västerut. Första stoppet blir Lluc, känt för sitt kloster, sin gosskör och sin botaniska trädgård, där vi tar en uppfriskande promenad. En svalkande glass slickar vi också i oss innan vi hoppar in i den dallrande hettan i bilen.
I Fornalutx är det dags för lunch, som intas under de apelsinträd som stan är känd för. Men det är verkligt varmt mellan husen och vi åker vidare till Port de Sóller, där vi tar ett dopp i den skyddade bukten som staden är uppbyggd kring. Vi får också syn på det lilla tåget som går till Palma, men väljer att köra vidare till Deià, där det är lika trångt mellan kändisarna som mellan vår bil och den turistbuss som vi möter i hårnålskurvan strax innan vi åker in i staden ...
De flesta tänker på Chopin och George Sand när de tänker på Valldemossa. Jag tänker på ett fantastiskt, men komiskt cigarettetui; materialet är tänkt att imitera präglat skinn, men man genomskådar lätt den blanka, mörkbruna plasten. Jag har svårt att inte brista ut i gapflabb när killen i den enorma souvenirbutiken slår in asken i silkespapper, som en present till Johanna som missade den här underbara utflykten. (Det fula etuiet används faktiskt fortfarande, men har fått ett nytt jobb som kortleksfodral.) Valldemossa är för övrigt väldigt vackert, men också proppfullt med pensionärer med vandringskäpp och solhatt, så vi lämnar stället efter en medioker måltid på en sann turistfälla till restaurang, utan att bry oss om vare sig Chopin eller klostret där han bodde.
Valldemossa är beläget 400 m över havet och vägen ned till Port de Valldemossa är minst sagt slingrande och bromsarna får sig en ordentlig prövning. Nere vid hamnen finns några hus och en stängd restaurang. I seneftermiddagens varma ljus doppar vi fötterna från båtbryggan, nöjda med allt vad Mallorca har bjudit på.
Sista dagen på Mallis är förstås vigd åt stranden. Man vill ju vara brun när man kommer hem, eller hur? Citronoljan är med för lite extra bränna och vi köper frukt av melonförsäljerskan. Hon är rejält hes nu av allt skrikande och vi undrar hur det ska gå för henne - säsongen har ju nyss börjat. Johanna donar med sololjan. Undrar:
-Nån som ska med på ett dopp?
Inlägget är ett bidrag till Vings bloggtävling, med månadens tema "Turkiet vs. Mallorca". Läs gärna tidigare tävlingsbidrag:
- http://www.coconutsandskylines.se/second-hand-i-reykjavik/
- http://www.coconutsandskylines.se/barnvanligt-pa-mallis/
- http://www.coconutsandskylines.se/lissabon-storstad-med-historia/
- http://www.coconutsandskylines.se/all-varldens-kak-i-skottland/
Bildkällor (om inget annat anges, är bilderna våra egna):
Tidigare om Mallorca:
Kommentarer
Skicka en kommentar