Fortsätt till huvudinnehåll

Mallorca ftw

Det luktar citron. Jag ligger på Alcúdias finkorniga, vita sandstrand med en skvallerblaska fastklibbad i ansiktet. Dåsar. Melonförsäljerskans genomträngande röst hörs på en kilometers håll och blandas med ljudet av händer som klappar in citronolja på skandinaviska ben, ännu med en vit nyans. Det prasslar när någon i sällskapet försöker öppna ett paket Singoalla, medtagna från Sverige för just detta ändamål, men vid det här laget är jag helt vaken, lyfter en aning (inte mer än nödvändigt) på överkroppen. Tidningen följer med en bit.


-Släng hit en kaka då!


Det är dås och slapp som gäller när vi fyra tjejer åker till Mallorca. Bor i princip på stranden - med balkong och havsutsikt. Men vi vegeterar inte bara på varsin handduk på beachen; öns nordöstra hörn har ju så mycket annat att erbjuda. Förresten, vem säger att man måste stanna i närheten, när det finns så mycket att se, så många städer och byar att besöka här på Mallis? Man gör som man behagar. Johanna, som precis blivit färdig med den noggranna proceduren med oljan frågar:


-Nån som ska med på ett dopp?


På Platja d'Alcúdia


Det är inte bara vi svenskar som gillar Alcúdias platja, som det heter på det lokala språket mallorquín; romarna lär ha debarkerat här under andra århundradet f.v.t. och den som är intresserad kan besöka utgrävningsplatsen Pollentia från romartiden strax intill marknaden i Alcúdia gamla stad. Lite längre bort - följ de anspråkslösa skyltarna mellan sädesfälten - ligger en romersk teater och jag lyckas övertala tjejerna att följa med på lite ruinspotting. Men inte innan vi förärat marknaden med ett besök.


Churros och krimskrams är vad marknaden i Alcúdia erbjuder. En sån tur att jag gillar båda! Anna och jag shoppar loss och jämför sedan våra billiga fejkklockor och gissar vems som ska gå sönder först. Efter denna aktivitet blir det en välförtjänt kopp kaffe innanför den medeltida stadsmuren.



Gatuvy i Alcúdia
Gatuvy i Alcúdia

Om du tycker att utbudet av butiker är lite för litet, kan en dagstur till Palma vara en god idé. Bussen tar ca. en timma och går hyfsat ofta. Svårigheten är att komma med bussen, då chauffören verkar plocka upp folk efter eget godtycke. Riktigt poppis har Palma förresten blivit, inte minst som weekend-destination. Värt att kolla in!


Vi vill se lite mer av Mallorca och bokar en hyrbil med AC via vårt hotell. Morgonen därpå hämtar vi nycklarna till en lagom skruttig kärra - utan luftkonditionering. Men så petiga är vi inte, vi vill ju iväg! Vi lämnar dock Johanna och hennes citronolja på stranden och far västerut. Första stoppet blir Lluc, känt för sitt kloster, sin gosskör och sin botaniska trädgård, där vi tar en uppfriskande promenad. En svalkande glass slickar vi också i oss innan vi hoppar in i den dallrande hettan i bilen.


I Fornalutx är det dags för lunch, som intas under de apelsinträd som stan är känd för. Men det är verkligt varmt mellan husen och vi åker vidare till Port de Sóller, där vi tar ett dopp i den skyddade bukten som staden är uppbyggd kring. Vi får också syn på det lilla tåget som går till Palma, men väljer att köra vidare till Deià, där det är lika trångt mellan kändisarna som mellan vår bil och den turistbuss som vi möter i hårnålskurvan strax innan vi åker in i staden ...



Fornalutx
Fornalutx

De flesta tänker på Chopin och George Sand när de tänker på Valldemossa. Jag tänker på ett fantastiskt, men komiskt cigarettetui; materialet är tänkt att imitera präglat skinn, men man genomskådar lätt den blanka, mörkbruna plasten. Jag har svårt att inte brista ut i gapflabb när killen i den enorma souvenirbutiken slår in asken i silkespapper, som en present till Johanna som missade den här underbara utflykten. (Det fula etuiet används faktiskt fortfarande, men har fått ett nytt jobb som kortleksfodral.) Valldemossa är för övrigt väldigt vackert, men också proppfullt med pensionärer med vandringskäpp och solhatt, så vi lämnar stället efter en medioker måltid på en sann turistfälla till restaurang, utan att bry oss om vare sig Chopin eller klostret där han bodde.


Valldemossa är beläget 400 m över havet och vägen ned till Port de Valldemossa är minst sagt slingrande och bromsarna får sig en ordentlig prövning. Nere vid hamnen finns några hus och en stängd restaurang. I seneftermiddagens varma ljus doppar vi fötterna från båtbryggan, nöjda med allt vad Mallorca har bjudit på.



I Port de Valldemossa
I Port de Valldemossa

Sista dagen på Mallis är förstås vigd åt stranden. Man vill ju vara brun när man kommer hem, eller hur? Citronoljan är med för lite extra bränna och vi köper frukt av melonförsäljerskan. Hon är rejält hes nu av allt skrikande och vi undrar hur det ska gå för henne - säsongen har ju nyss börjat. Johanna donar med sololjan. Undrar:


-Nån som ska med på ett dopp?

 

Inlägget är ett bidrag till Vings bloggtävling, med månadens tema "Turkiet vs. Mallorca".  Läs gärna tidigare tävlingsbidrag:

Bildkällor (om inget annat anges, är bilderna våra egna):




Tidigare om Mallorca:



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...