Fortsätt till huvudinnehåll

Sitges revisited

I veckans Resebyrån tog Hélène Benno oss med till Barcelona och visade några av de obligatoriska sevärdheterna och några lite mer personliga tips. En av Bennos bättre idéer är att ta tåget till Sitges, en halvtimmas tågfärd åt sydväst från Estació de França. Sitges är mest känt för sitt strandliv och sina gay-klubbar och det var dit familjen Nordlander styrde kosan med husvagnen 1987.




[caption id="attachment_3713" align="aligncenter" width="337" caption="I Västtyskland med hockeyfrilla och träskor"]I Västtyskland med hockyfrilla och träskor[/caption]

Nedresan inkluderade många stopp i stora och små städer i framförallt Västtyskland och Frankrike, men väl i Spanien, var det bara stranden som gällde! Päronen var väl lite omskakade efter en midsommarafton med backning med tungt släp på Barcelonas enkelriktade gator. Midsommarnatten nödgades vi sova på en parkeringsplats strax intill flygplatsen, vilket vi obarmhärtigt blev varse då ett flygplan snek över husvagnstaket och den sött sovande familjen tidigt om morgonen. Nä, storstan var inget för oss!


Vi gjorde oss en veckas vila i Sitges, där det största bekymret vi hade var att få en jämn solbränna, vilket var knepigt, då vi ännu inte upptäckt fördelarna med solskydd - ozonlager och hudcancer var glosor jag lärde mig senare.




[caption id="attachment_3712" align="aligncenter" width="450" caption="Vid Pont du Gard i fina tishor"]Vid Pont du Gard i fina tishor[/caption]

När storasyster och jag reste tillbaka till Sitges för ett par år sedan, var det inte för att sola och bada - det var i februari - utan för att se den berömda karnevalen (Rio, släng dig i väggen!). Men att se stranden och kyrktornet och gatorna, där jag som 9-åring drog omkring i mina träskor, var som att hitta ett gammalt kärt gosedjur på vinden.


Några bilder från vårt senaste besök:


 




[caption id="attachment_3720" align="aligncenter" width="336" caption="Kärt återseende"]Kärt återseende[/caption]

[caption id="attachment_3714" align="aligncenter" width="450" caption="Lokal farbror"]Lokal farbror[/caption]

[caption id="attachment_3715" align="aligncenter" width="450" caption="Strandvy"]Strandvy[/caption]

[caption id="attachment_3717" align="aligncenter" width="450" caption="Karneval!"]Karneval![/caption]

[caption id="attachment_3718" align="aligncenter" width="337" caption="Återigen - lokal farbror"]Återigen - lokal farbror[/caption]

[caption id="attachment_3722" align="aligncenter" width="450" caption="Vi försökte smälta in."]Vi försökte smälta in.[/caption]

[caption id="attachment_3719" align="aligncenter" width="450" caption="Färgstarka typer"]Färgstarka typer[/caption]

 

Tidigare om Sitges:

http://www.coconutsandskylines.se/karnevalen-i-sitges-2010/

 

Etiketter:

Kommentarer

  1. Sofia20 november 2011 kl. 15:45

    Hahaha... vi ÄR så snygga i 80-talsfrisyrerna!

    SvaraRadera
  2. Hanna20 november 2011 kl. 15:49

    Business in the front, party in the back!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.
Skicka en kommentar
Läs mer

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...
Skicka en kommentar
Läs mer