En idiot på resa, säsong 2

Ikväll startar säsong två av An Idiot Abroad, eller En idiot på resa i SVT1. Stackars Karl Pilkington trodde att han skapade sina egna villkor (hans krav var att få bestämma vad han skulle göra samt att det skulle finnas riktiga toaletter) inför andra omgången, men hans så kallade vänner överlistade honom och sänder honom på bungyjump och bergsklättring, safari och hajsimning enligt andras things-to-do-before-I-die-listor.

Halva nöjet är att studera huvudpersonens fördomar och känslospel, inte så subtilt dolda, under det att han motvilligt utför sina uppdrag. I förhandlingarna inför höstens säsong hör vi Pilkington kalla australiensare för idioter och han oroar sig för att någon ska se honom utan byxor på den öde ö som han ska bo på - Robinson Crusoe trodde också att han var ensam, men så kom ju Fredag! Man vet aldrig! Dessutom kan det aldrig vara bra att gå omkring naken i solen. Men andra halvan av nöjet är hans faktiska fascination inför nya upplevelser, i mötet med människor som han aldrig skulle ha träffat om han inte var en idiot på resa!

[caption id="attachment_3652" align="aligncenter" width="267" caption="Pilkington, intet ont anande ..."]

[/caption]

Mer om "En idiot på resa, säsong 1":
Bögfobi och fjäderdräkt i Rio de Janeiro
Reseprogram i annorlunda förpackning

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Läs mer

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Läs mer

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...

Läs mer

Coconuts & Skylines

Leta i den här bloggen