Perspektiv på yttrandefriheten

Häromdagen hade jag ett samtal med mina elever i svenska som andraspråk om identitet, hur de formats av hemlandets kultur respektive den svenska kulturen som de numera vistas i. Jag frågade dem vad de värderar högst i sina olika världar. Kultur, traditioner, högtider och kopplingar till äldre släktingar verkar de flesta, kanske inte helt oväntat, mena är det mest positiva som de bär med sig från sina hemländer (eller sina föräldrars hemländer). Det bästa med Sverige, var de överens om, är friheten och möjligheterna. Frihet att tycka offentligt och möjligheter att utbilda sig till vad man vill. Många av dem har sitt ursprung i områden, där man inte får ge uttryck för alla sina åsikter eller kan förverkliga sina drömmar. En kille - han är otroligt konstnärlig och slarvar i en handvändning ihop konstfärdiga teckningar medan han låtsas lyssna på vad jag har att säga - berättade att han antagligen skulle vara en helt annan person om han inte lämnat Ryssland. Han skulle ha genomgått militärtjänst, härdats och inte haft möjligheten att gå något estetisk utbildning, utan antagligen utbildat sig till läkare Det var hans egen gissning. Säkert hade han inte ens närt några drömmar om ett annat liv. Sådan insikt, som dessa unga vuxna äger, ser jag sällan eller kanske aldrig hos ungdomar som är uppväxta i  radhus av mexitegel med trygga kärnfamiljer.

Jag läser inför en planerad resa till Sankt Petersburg i Literary Russia av Anna Benn och Rosamund Bartlett om det litterära klimatet i Ryssland under olika tider. Författarna till boken konstaterar att antalet litterära museer och författarbostäder som gjorts om till museer är ovanligt stort och de ryska skriftställarna har givit namn åt gator och till och med städer.

Konsten och samhället har ett alldeles särskilt förhållande. Konsten kommenterar och kritiserar. I totalitära stater eller på platser där myndigheterna har svårt för yttrandefrihet, är konstnärerna och författarna hjältar, som har mod nog att peka på bristerna i de demokratiska rättigheterna. Se bara på Ai Weiwei, för att ta ett högst aktuellt exempel! Bland de ryska författarna kan nämnas Pusjkin, som förvisades och censurerades, Blok, nekad utresetillstånd, Dostojevskij, som bl.a. skickades till Sibirien på straffarbete och utsattes för skenavrättningar, Majakovskij med det ifrågasatta självmordet. Listan kan göras mycket längre. Censur, förvisning, Gulag, allmän förföljelse och avrättning verkar ha varit de populäraste sätten att handskas med bångstyriga konstnärer. Uppenbarligen var det inte enbart det förrevolutionära Ryssland eller Sovjetsamhället, som tystade ned obekväma sanningssägare; det sker även i det moderna,  korrupta Ryssland, där ifrågasättande journalistik kan vara förenad med livsfara.

Vid ett tillfälle gav jag ut en uppgift, där eleverna skulle jämföra det medeltida svenska samhället och litteraturen med samma tidsperiod i sina hemländer. Jag visste inte hur svår denna uppgift egentligen var, men ungdomarna gick hem och frågade sina föräldrar, kom tillbaka och berättade om Tigris, som vid mongolernas stormande av Bagdad, färgats först svart av aska från bokbålen, sedan röd - av blod. De berättade om den allt överskuggande religiösa litteraturen i Ryssland, om områden som inte hade någon egen litteratur, då de var underkastade andra makt- och kultursfärer. Det blev inte helt enkelt att jämföra med det förhållandevis stabila Sveriges Äldre Västgötalag, även om eleverna verkade glada över att upptäcka sin egen historia.

De litterära minnesmärkena över modiga författare lär bli fler, i Ryssland och annorstädes. Och de som flyr från krig, korruption, totalitarism och diktatur lär bli fler. Några av dem kommer att hamna i mitt klassrum och berätta sina historier för mig. De kommer att vara tacksamma för friheten att berätta just sin historia, trots sorgen att inte kunna göra det i sitt hemland, och jag kommer att vara tacksam för det privilegium jag har att få lära känna dem.

[caption id="attachment_3640" align="aligncenter" width="338" caption="Alexander Solsjenitsyn, efter frigivningen"][/caption]

 

Tidigare om Ryssland:

Språkpolisen möter ryska ambassaden