Charterpepp

Jag jobbar på stilen

Tonade ut julaftonen med Sällskapsresan, som har sina ljusa stunder, medan annat känns mer tragiskt, som Berras minnesluckor och den ohyggliga miljön i den påhittade charterbyn Nueva Estocolmo. Hursomhelst, så är det imorgon bittida dags för mig att sätta mig på planet till en annan kanarieö för mitt eget charteräventyr. Tidigare har jag bara åkt på charter vid två tillfällen och kan fortfarande fascineras av kulturen, även om jag kan förstå skräcken inför människor som agerar i grupp. Fenomenet behandlas av Fredrik Backman, som ondgör sig över bristande etikett vid bagagebandet.:

Och i sin oändliga godhet (för att hjälpa till liksom!!!) nedsteg Gud på jorden och målade ett gult streck en meter från bagagebandet. Och Gud sade ”om alla står bakom det här så ser alla av er alla väskor”.

Och då tittade en person ur folket (han kan ha varit från Bjuv) på strecket, och bara ”nuwäää! Ja vill stå nääära!” Och så gick han över strecket. Och så gick resten av folket också över strecket. Och sedan såg ingen av dem en enda av väskorna.

Och det är därför vi har krig. För att folk är efterblivna jävla puckon.

Word.