[/caption]Efter en stadig frukost bestående av korv, ägg och plättar på mitt hotell Corralejo Beach i centrala Corralejo på norra Fuerteventura, ger jag mig iväg mot Las Dunas, stranden som täckts av ökensand från Sahara. Jympaskor och ryggsäck är utrustningen och allt eftersom fylls båda av sand.
Jag följer strandlinjen, vilket kanske inte är rakaste vägen, men havet och utsikten mot Lanzarotes vita städer gör det värt mödan. När jag kommer ut ur bukten som byn Corralejo omfamnas av, blir det genast blåsigare; inte undra på att surfing är poppis på den här stranden.
Av svart vulkansten har man byggt små vindskydd här och där. De ser ut som små fort och i dem ligger nakenbadarna och skyddar släktklenoderna från att blästras av vind och sand. Väldigt många nakenbadare är det och jag känner mig som en utomjording när jag i handdukens skydd byter om till badkläder. Vem skulle liksom bry sig om något syntes?
Molnen blir fler, men än är jag inte färdig med de här dynerna. Under ligger svart vulkansten som skymtar fram på sina ställen, men på andra platser börjar växtlighet klamra sig fast. Utan den här sanden skulle det se ut som på Island, tänker jag. Lite varmare i vinden bara. Jag tar asfalten hemåt för lite bättre fäste.
[caption id="attachment_4032" align="alignleft" width="150" caption="Saharasand"]
[/caption][caption id="attachment_4035" align="alignleft" width="150" caption="Hanna på playan"]
[/caption]
På kvällen
Jag hamnar på Blanco Café, lockas in av musiken, som inte är den vanliga på sådana här turistorter, där Michael Jacksons 80-talshits verkar vara det gångbara. Killarna i baren, en portugis och en italienare, spelar Sade. Deras språk är ett slags latinbastard, även om deras kroppsspråk är utpräglat italiano och bubblorna i mitt glas räcker tillräckligt länge för att få höra att en av dem trott att Sade var en man - tills han såg videon.
Oscar, portugisen som bott här i nio år, frågar mig var jag ätit ikväll och när jag svarar höjer han bara på ögonbrynet och ger mig som svar sin lista över vilka ställen han tycker att jag kan äta på medan jag är här. Mycket omtänksamt, tycker jag, säger obrigada och grazie och delar förstås med mig av Oscars lista här nedan.
Inlägget är ett bidrag till Vings bloggtävling, med månadens tema ”Värmande vinterfavoriter”. Läs gärna tidigare tävlingsbidrag:
Kommentarer
Skicka en kommentar