Fortsätt till huvudinnehåll

Sri Lanka förlänger "Visa on arrival" igen

Då vår besökarstatistik visar att väldigt många resenärer undrar över visumregler till Sri Lanka ska jag försöka reda ut det hela för kommande gäster. Observera dock att jag inte har en aning om när det ändras eller beslut skjuts upp igen och efter nyår 2012 bör man nog kolla på saken igen om man ska boka resa.



 


Följande ska gälla nu i alla fall:




  • Om du bokat din resa före 1 januari kan du fram till den 31 mars få 30-dagars kostnadsfritt visum vid ankomst.

  • Du kan också om du vill ansöka om visum online mot en avgift. Systemen kommer att köras parallellt 1 januari-31 mars 2012.


Jag hade valt att resa in på det gamla beprövade och gratis sättet:-).

 


Rörigt?
Ja! Det hävdas att onlinesystemet för visumansökan, som skulle tagit över redan i oktober, sedan framskjutet till januari, inte är helt perfekt än och att det är därför båda systemen kommer köras samtidigt under en period. Själv misstänker jag att det är påtryckningar från turistnäringen som får beslutsfattarna att vackla, men jag tror att klara regler hade varit bättre för turismen oavsett vilken regel som hade antagits.


 


Ansökan online:
www.eta.gov.lk/visainfo/

Sri Lankas ambassad i Stockholm:
www.slembassy.se/index.html

Källa:
sundaytimes.lk/index.php?option=com_content&view=article&id=13409:sri-lanka-to-continue-on-arrival-visa-till-march-2012&catid=1:latest-news&Itemid=547

Tidigare på Coconuts & Skylines:
Nya visumregler för Sri Lanka-resenärer

 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...