[/caption]Annas fingrar krafsar efter tejpkanten på paketet som hennes mamma stoppat ner i väskan och som följt oss genom tågresor i indisk öken, galet storstadsmyller och vingliga rickshaw-färder i nattliga jakter efter hotellrum. Hon får grepp om en remsa och rycker till. Ur pappret ramlar en liten porslinstomte och ögonen tåras på Anna. Ögon som vill ha sin mamma en liten stund på självaste julafton, inte vara på paradisstranden i Goa.
-Den här har jag haft på mitt rum varje jul sen jag var liten, säger hon och takfläkten i rummet surrar till lite högre som för att säga att den också lyssnar och förstår sig på alla nostalgiska minnen som fyller rummet. Men fläkten svalkar fortfarande ingenting. Den fortsätter sitt jämna surrande och viftar runt varm luft idag som igår, som i förrgår...
Goa är en gammal portugisisk koloni och här finner vi en hel del av kristna traditioner till skillnad från de ställen vi besökt tidigare på resan. Vi tyckte att det kunde vara lämpligt att stanna här över julen då det kanske skulle kännas mer hemtamt. Benaulim valde vi, sanden på vägarna är röd och vi hyr cyklar varje dag som får havet att komma lite närmare. En tid med handdukar i sanden, sällskap av unga försäljarflickor som tar sig tid för en paus på våra handdukshörn och sen Chocolate Pancakes på Pedro's Bar. Plaststolarna sjunker ner i sanden och övergivna hundar stryker omkring och nosar efter tappade pannkaksrester.
Det är på Pedro's som vi ser de första barnen trampa omkring i sanden, de har klätt ett skrangligt, granliknande barrträd med glitter och stämmer upp med falska julstämmor mitt i mitt pannkakstuggande. Vi skrattar lite åt dem, de är söta som sjungande barn alltid är.
I mitt huvud dyker mina egna barndomsjular upp. Hur jag och lillasyster smyger upp på morgonen utan att föräldrarna som julstressar i köket märker oss. Julgranen lyser genom draperiet i vardagsrummet och ljuset är magiskt. Vi tisslar och tasslar, funderar på vilket paket vi ska välja. Man får alltid öppna ett på julaftons morgon. Antagligen för att mamma och pappa ska slippa tjatet sen.
Anna och jag har försökt att skapa vår egen jul, mitt i varmaste i Indien. Vi har bunkrat upp med choklad som inte har ett uns smak av kakao och vi har slagit in paket till varandra. Det blir en kort ceremoni där Annas tomte får huvudrollen.
Vi ringer hem, klockan är ganska mycket hos oss men hemma är jullunchen uppdukad och jag skulle vilja vara där och sno en köttbulle ur fatet innan vi sätter oss vid dukat bord och jag vill höra julmustpyset när drickat serveras. Istället säger vi farväl till våra familjer och drar vidare på tillfälliga vänners mopeder till grannbyn Colva där vi äter med sällskap och hinner med ett par drinkar innan midnattsmässan startar som vår vän John bjudit med oss på.
Mässan är i den lilla kyrkan i Benaulim och den är inte på engelska. Vi uppskattar Johns gest, han vet att det är vår första jul utomlands och han försöker få oss att passa in i deras traditioner en liten stund. Sen ser vi John och hans familjs ryggtavlor försvinna in i Goas kolsvarta natt. John med sin bedårande brorsdotter i handen, på väg hem till sitt. ...och vi, vi hamnar på Pedro's en stund igen. Det är där vi känner oss hemma i Benaulim. En pannkaka och en skål för julen innan natten fortsätter.
[caption id="attachment_3933" align="alignnone" width="304" caption="Unga resenärer på Jacinta Moraes Guesthouse"]
[/caption][caption id="attachment_3932" align="alignnone" width="324" caption="Härligt strandliv i Benaulim"]
[/caption][caption id="attachment_3930" align="alignnone" width="337" caption="John och hans fiskebåt"]
[/caption]
Kommentarer
Skicka en kommentar