Fortsätt till huvudinnehåll

I drömmen kan allt skita sig

[caption id="attachment_4009" align="alignleft" width="210" caption="Stresstestaren"]Stresstestautomat[/caption]

Det börjar dra ihop sig
Nu börjar de nattliga äventyren och drömmarna knåpar ihop osannolika historier som får vem som helst att svettas. Med bara några dagar kvar innan stundande visumintervju inför studierna i San Diego i vinter känner jag den bekanta stresskänslan komma smygande. Hur ska jag hinna allt, kommer jag hitta någonstans att bo i San Diego och vad fasen ska jag packa ner i väskan som funkar hela vintern/våren... och just det, jag har inte löst det med reseförsäkringen än, och banken var det ju också. Skit! Det är nu drömmarna tar över och tjuvar  all den sömn jag så väl behöver...



När allt det där är fixat ska man försöka knö in alla söta vänner man lovat träffa innan avfärd, familjen vill man ju såklart också hinna med lite extra och sen mitt upp allt det där så har man ju ett jobb som snor kvällar och helger. Chefen, kan jag få ledigt lite till?


Svettig och med grumlig hjärna kastar jag av mig ett insnurrat täcke, försöker få grepp om var jag är och vad siffrorna som blinkar på klockan innebär. Jag anstränger mig för att bli klar i huvudet kunna ta mig tillbaka till "rätt" värld, där de som lovat ställa upp att skjutsa till flygplats inte försover sig och där resväskan är svår att glömma hemma. Där jag hinner till gaten innan de stängt den och där rätt pass är med att visa upp. Det finns mycket att oroa sig för i drömmen, i verkligheten känner jag tack och lov att det ska bli hur kul som helst mitt upp i alltihopa! Bäst att klamra sig fast i rätt verklighet bara.


 

Bildlänk:
http://www.flickr.com/photos/stopherjones/6548057135/

Fler förberedelser inför San Diego på Coconuts & Skylines:
Vuxenskadad och  trygg
Blankett DS-160
Ett steg framåt och två tillbaka
De tror att jag ska stanna
Give it 2 me... yeah!
Halvvägs till San Diego

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.
Skicka en kommentar
Läs mer

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...
Skicka en kommentar
Läs mer