Fortsätt till huvudinnehåll

Karibiska Göteborg

I ett försök att krossa våra Aveny-fördomar och beger oss till en restaurang mitt på Göteborgs populäraste gata. Här  blir vi vänligt bemötta och även om menyn är ganska tunn så lyckas vi beställa de godaste revben jag ätit på länge, mums!


En stund efter måltiden dyker vår servitris upp, hos ber ödmjukt om att få komma med notan eftersom "18-åringarna snart kommer ramla in". Vi fattar snart vad hon menar, det dröjer inte länge förrän den första unga fröken bokstavligen gör just detta. Hon vallas snabbt vidare av sina kamrater, de verkar vana vid proceduren.



Efter att vår middagshörna plötsligt förvandlas till dansgolv med intetsägande musik som överröstar allt och tonåringar som svänger med armarna i ungefär samma takt till  var sitt alkoholrus bestämmer vi oss för att det är dags att lämna lokalen. Klockan är inte mycket men vi känner oss lite gamla och väldigt nyktra. Avenyn bekräftar sitt eget rykte och kanske håller vi oss därifrån ett tag till, vi söker oss vidare.




[caption id="attachment_3976" align="alignleft" width="300" caption="Calor på Viktoriagatan"]Calor på Viktoriagatan[/caption]

Calor
Ett rökande gäng har samlats utanför en liten bar på Viktoriagatan. Dörren öppnas och vi smiter förbi gruppen in på Calor. Vi är först tveksamma men hänger till sist in våra jackor och kliver in i den varma lokalen. Bandet som spelar ser inte särskilt världsvant ut på den pyttelilla scenen men det är en skön känsla i rummet och killen som tagit med sina step-skor och står för rytmen i bandet är svettig. Han har antagligen klapprat med fötterna en bra stund i rampljuset.


Bandet byts av om en stund. Vi beställer ett par drinkar i baren som smyckats med ljus och växter för en karibisk känsla. Stället pryds med fotografier från Havanna och väggarna är härligt turkosa. Banden avlöser varandra och kvaliteten är väldigt olika, men alla får lika stora applåder. Alla som vill får uppträda, sådana är visst onsdagarna här. Det är en bar där man känner varandra, där bartendern bjuder på skämten och där vi är de nya ansiktena. Men vi är välkomna, ingen tvekan om den saken.


När ljuset tänds och jackor hämtas ut får vi lite mer info. Här spelas i vanliga fall "latin vibes och afro beats". Vi bestämmer oss bums, det här kommer bli vårt nya favorithäng.  Vi kliver ut i vinterkalla Göteborg men kommer förhoppningsvis snart att kliva in i värmen på Calor igen!


(Fakta: Det spanska ordet för värme eller hetta är calor.)




[caption id="attachment_3977" align="alignnone" width="450" caption="Calor på Viktoriagatan"]Calor på Viktoriagatan[/caption]

Länk till Calor:
www.calorrestaurante.se


 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...