Fortsätt till huvudinnehåll

Klädd för lediga dagar

[caption id="attachment_2257" align="alignleft" width="300" caption="Badböna på 20-talet"]Badböna på 20-talet[/caption]

Emellanåt händer det att jag reser tillsammans med mina lärarkolleger. Ibland blir det studieresor med elever och då brukar mina fellow teachers vara nästan som vanligt. Ibland gör vi studieresor med kollegiet och då är ingenting som vanligt. Den kvinnliga delen av personalstyrkan ser förresten visst ut ungefär som vanligt, medan mina manliga kolleger bara är att beklaga. Från att klä sig hyfsat normalt (lärarnormalt), tror de, så fort man lämnat breddgrad Borås, att det är okej att ikläda sig khakishorts av modellen värre, reklam-T-shirt och sandaler (med strumpor, ifall någon undrar). Som accessoirer väljer de magväska samt den lilla solhatten av ljust bomullstyg, som de antagligen lånat av ungarna. Precis som om de vill bli rånade.




[caption id="attachment_2259" align="aligncenter" width="450" caption="Ser vi ut som turister nu eller?"]Turister i Algheros hamn[/caption]

Jag lyssnar på säsongens sista Stil i P1, som tar upp just semesterklädsel genom olika tider, och låter mig guidas mellan linnekostymer, Ebbot Lundbergs kaftaner och baddräkter. (Visste ni till exempel att man förr kunde gå med sina mjölsäckar till skräddaren för att låta sy sin kostym av det fint vävda linet?) Man uppehåller sig en stund vid badmodet i Mölle under tidigt 1900-tal, där man först började fatta att havet och stranden är gött och både kvinnor och män iklädde sig en spännande baddräkt av det lite längre stuket. Många lät fotografera sig på beachen i Mölle och skickade sedan resultatet som vykort till nära och kära. När vetskapen om detta skamlöst lättklädda leverne spred sig med postens hastighet, förfasades många.


Randigt var ledordet, kanske med inspiration från Coco Chanel, som plockade upp trenden från fiskarkillarna vid atlantkusten och kompletterade den sportiga looken med ytterligare en ny trend - solbrännan.


Samtidigt syns på Rivieran kvinnor i s.k. strandpyjamas eller lidopyjamas, och kvinnan tar därmed sina första offentliga steg i byxor! Modet var sportigt och bekvämlighet viktig - kanske var dessa strandpyjamasar en föregångare till träningsoverallen, som ju används mindre av idrottare än av campare!


Det där med att vilja känna sig ledig, både från måsten och i sin klädsel, verkar vara det gemensamma för såväl badarna i Mölle som för Ebbot och det är troligtvis också det enda som mina kolleger har gemensamt med Coco Chanel.




[caption id="attachment_2258" align="aligncenter" width="323" caption="Smaklöst och ledigt på Cuba"]Smaklöst på Cuba[/caption]

P.S. Killar, jag gillar er trots era sandaler!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...