Fortsätt till huvudinnehåll

Kollo à la åttiotal

[caption id="attachment_2100" align="alignnone" width="450" caption="Indiandag på Espeviks koloni. Hittar ni oss?"]Indianer på kollo i Espevik[/caption]

Tänk att få vara elva år igen och att ha tre hela veckor av bus, nya vänner och dagar/nätter fulla av äventyr framför sig. Jag minns hur grundligt vi förberedde marknadsdagar med "Druffs-pengar" som kändes hur verkliga som helst och jag glömmer aldrig hur svårt det var att balansera kvar på stocken när startskottet till kuddkriget gått.



Jag kommer också fortfarade ihåg ganska detaljerat hur stigen ner till krabbfiske och bad med brännmaneter krokar sig fram och jag minns hur jag första kollodagen rusade in på nytilldelat våningssängsrum för att hinna få över-slafen. Den var helt enkelt bäst fastän det blev alldeles jättevarmt uppe vid taket.


Jag kan fortfarande påminna mig om hur klocktornet klångar när mysigaste mattants-Jönsson ger klartecken för middag och jag känner än idag hur stenplattorna framför huset bränner under tåliga barfotafötter när vi radar upp oss i fyra prydliga led innan vi stormar in till stolsskrap och husmanskost i den lilla matsalen. Ojoj... kan man inte få vara elva år igen, bara för en sommar till på kollo!?




[caption id="attachment_2101" align="alignright" width="450" caption="Hanna och jag (Sofia), i en klätterställning på kollo."]Systrarna slappar i klätterställning[/caption]

[caption id="attachment_2103" align="alignright" width="450" caption="Världens bästa Jönsson"]Jönsson i artikel från Borås Tidning.[/caption]

[caption id="attachment_2104" align="alignright" width="450" caption="Hanna blir ompysslad."]Hanna på bild från Borås Tidning[/caption]
Etiketter:

Kommentarer

  1. mojsan14 juni 2011 kl. 23:51

    Minnen, ja... men jag var inte med detta året - eller? Måste väl ha varit efter min sista kollosommar. Kompisen på bilden ser ju iofs ut som jag gjorde, men det skulle jag väl minnas.

    SvaraRadera
  2. Sofia15 juni 2011 kl. 00:00

    Jag såg ditt huvud kika fram på en annan BT-bild ett tidigare år:-). Det här året hade du nog vuxit ur kollot.

    SvaraRadera
  3. mojsan16 juni 2011 kl. 00:25

    :-) man växte liksom inte ur, man vart bara för gammal.

    SvaraRadera
  4. Sofia16 juni 2011 kl. 00:38

    Sant... mycket sant. :-)

    SvaraRadera
  5. Hanna20 juni 2011 kl. 19:42

    Gud, schysst hockeyfrilla man hade -87!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.
Skicka en kommentar
Läs mer

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...
Skicka en kommentar
Läs mer