Fortsätt till huvudinnehåll

På loppis i Rom

[caption id="attachment_2073" align="alignleft" width="150" caption="Via dei Condotti"]Via dei Condotti[/caption]

Shoppingen i Rom är sådär, tycker jag. Via dei Condotti har ju visserligen en del snyggt, men som anställd vid den offentliga sektorn, nöjer jag mig med fönstershopping och gratishäng på Spanska trappan i detta tjusiga distrikt.


Via del Corso, som anses vara shoppinggatan numero due, är alltför vulgär för min smak - det enda jag inhandlat där är en topp, som enligt expediten skulle bäras som en klänning (hon hjälpte själv till att styla mig och drog tjänstvilligt undan provhyttens lilla draperi medan jag stod där byxlös och ärekränkt).


Bättre gillar jag då stadens loppisar och marknader. Porta Porteses loppmarknad på Tiberns vänstra strand är säkert den mest kända och bjuder till köpfest var söndagmorgon. Jag besöker marknaden i sällskap av Börje och Lena och vi är svettiga från start efter att ha sprungit runt och letat efter en nördig historisk grej (en arkaisk kloak). Vi tre grupperar oss sedan strategiskt i ett manslag och ett kvinnolag för bästa sämja.


Det säljs mest skräp här, för att tala klarspråk, men man kan hitta skor, väskor och andra accessoirer och det är riktigt billigt. Jag fyndar ett par coola örhängen för en ynka euro, men i övrigt lämnar vi Porta Portese tomhänta och med siktet inställt på mat inför bestigning av Gianicolo.




[caption id="attachment_2074" align="aligncenter" width="300" caption="Tingeltangel från Porta Portese"]Tingeltangel från Porta Portese[/caption]

På Via Sannios marknad invid metrostation San Giovanni hittar man allt i klädväg, både nytt och använt, samt en hel del annat. Området är större än man tror när man dyker in i gångarna och man kan irra omkring ett bra tag. Har inte riktigt kläm på öppettider, men det verkar vara stängt på eftermiddagar och på söndagar.


Här får jag span på en skitsnygg leopardmönstrad mössa, som visserligen är lite varm för Roms julihetta, men som skulle funka utmärkt i nordiskt klimat. Två expediter svassar omkring och hjälper mig med modeller och storlekar. Min italienska är ännu på nybörjarstadiet, men jag uppfattar till min förskräckelse något om leopardbebisar och inser att jag krönt min hjässa med äkta vara. Mumlar att mössan visst är troppo piccolo, försvinner skamset från platsen och låter mig uppslukas av rader av vintage.




[caption id="attachment_2075" align="aligncenter" width="225" caption="Marknaden på Via Sannio"]Via Sannio[/caption]

Mer shopping i Rom:




  • http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_shopping_areas_and_markets_in_Rome

  • http://res.se/cityguide/rom/shopping/


Bild Via Sannio:

http://commons.wikimedia.org/wiki/User:LPLT?uselang=sv

Tidigare inlägg om Rom:

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...