Fortsätt till huvudinnehåll

Skolresa

Nostalgi. Skolresan i fyran: Klassen åkte med hjälp av mer eller mindre frivilliga föräldrar samt en entusiastisk mellanstadiefröken till stället alla tioåringar drömmer om - Gränna. Visserligen tvingades vi först uthärda en kulturell tripp med remmalag på Visingsö (konstigt nog minns jag att de pekade ut en träbyggnad, kan ha varit en kyrka, som inte innehöll en enda spik, bara träplugg), ett glasbruk (stod ut eftersom några av oss fick åtnjuta den oerhörda lycka det medförde att själva blåsa en glasbubbla med mästers hjälp) samt beskåda tillverkningen av de hett åtrådda polkagrisarna, innan vi släpptes lösa i polkagrisbutiken. Kalvar på grönbete är en alltför svag metafor för att beskriva det glädjerus de flesta av oss aldrig tidigare upplevt. För att inte tala om det strax efterföljande sockerruset...


Under hemfärden jämförde vi våra inköp, slickade på varandras polkagrisar etc. Min kompis Anna visade glatt och en smula naivt upp sin souvenirsamling, vilken bestod av ett vykort med närmast pornografiskt motiv samt en skål, som vid granskning visade sig vara ett askfat. Detta bakslag inskränkte ingalunda glädjen hos oss andra; tvärtom brast sällskapet ut i en fnissattack som bara fjärdeklassare kan och som räckte hela vägen hem, till skillnad från sockerkicken.


När jag nu själv undervisar lite större barn på gymnasiet, kan jag konstatera att ungdomarna knappast låter sig nöja med inrikes dagsutflykter, särskilt inte då resorna har kommit att bli ett konkurrensmedel skolorna emellan. Två resor till Skottland har det blivit hittills och i höst är Manchester bokat. Inte helt tråkigt precis, men hyfsat arbetsamt.


Vilka minnen har du av barndomens skolresor?

[caption id="attachment_1946" align="aligncenter" width="450" caption="I Polkagrisriket"]Gränna[/caption]

Bildkälla

Länktips:


http://www.destinationjonkoping.se/grannavisingso.html

Etiketter:

Kommentarer

  1. Sofia3 juni 2011 kl. 02:33

    Kraschade glastermosar och läckande mjölksura kakaoryggsäckar. Starka minnen;-).

    SvaraRadera
  2. Hanna3 juni 2011 kl. 11:02

    Jag minns även skolresan till Göteborg i trean. Det minne som etsat sig fast bäst, är att jag kräktes.

    Eller när hela klassen cyklade till Rydal i ösregn. Målet var Rydals museum - so not worth it!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.
Skicka en kommentar
Läs mer

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...
Skicka en kommentar
Läs mer