Till skillnad från min kära systers midsommardepp så tycker jag om blomsterkransar, dragspelsmusik och gemensamhets-aktiviteter. Jag gillar att folk anstränger sig för att kunna komma på festen och jag tycker att fåniga lekar är alldeles för få. Jag älskar ljuset på midsommarnatten och jag firar sommar och grönska, för även om värmen och solen inte alltid visar sig så är det friskt och saftigt i min natur. Det här är dagen då jag känner mig stolt svensk, därför att jag älskar blommorna, sommarsjöarna och mina ängder gröna. När jag inte är hemma och firar så gör jag det bästa av det på den plats jag är, för Sverige.
Vi vaknar av regn, liksom så många andra midsommaraftons-förmiddagar. Huvuden är tunga efter gårdagens sena barrunda och klockan är förbi hostelets frukost-buffétid. Det gör inget, personalen på Cheers är van vid morgontrötta gäster och låter oss ta för oss i köket som om det vore vårt eget. Petter fiskar fram en medhavd burk dagen till ära. På uteserveringen dras nyfikna blickar åt vårt håll när förseglingen på burken bryts och doften av inlagd sill letar sig fram till ovana näsor. Tallriken fylls av stekt ägg, en apelsinklyfta, lite grönsaker och svensk sill, man tager vad man haver och personalen låter sig bjudas på svensk delikatess.
[caption id="attachment_2218" align="alignleft" width="225" caption="Inne i Hagia Sofia"]
[/caption]Regnet vräker nu ner över hustaken och jag silar vatten mellan tårna när jag hamnar med mina sandaler mitt i en liten fors på gatan. Vårt enda paraply är alldeles för tunnt för Istanbulregn och hur mycket vi än trycker ihop oss så är vi för stora för dignande paraplykanter. Idag är den perfekta dagen för inomhusaktiviteter och det är tack vare regn som slår hårt så att det gör ont som vi tar oss ordentlig tid för både Hagia Sofias prakt och den mörkt sagolika Basilica-cisternen.
När vi spenderat timmar under skyddande tak har himmelens portar hunnit slutas för denna dag och solen värmer blöt asfalt med porlande bäckar längs sidorna. Vi vandrar längs med affärsprydda İstiklal och innan vi når fram till Taksim-torget har glada shoppingpåsar hamnat i mina händer.
Midsommaraftonens kväll blir lugn. Vi väljer en restaurang som ser inbjudande ut och är glada för att regnet verkar ha valt att hålla sig borta även denna kväll. Vi äter och skålar i drinkar, högtidligt. Sedan går vi i sakta mak hemåt, stannar på Galatabron för att fota stora moskéer i vacker belysning på andra sidan vattnet. Antagligen är natten ung för vännerna där hemma som firar i midsommargrönskans skandinaviska ljus. Jag saknar dem, men högtidssällskapet i Istanbul är också av bästa sort och staden blir inte svartsjuk för att tankarna är halvt om halvt i mitt vackra Sverige.
[caption id="attachment_2219" align="alignnone" width="450" caption="Basilica cisternern"]
[/caption][caption id="attachment_2236" align="alignnone" width="450" caption="Taksim"]
[/caption][caption id="attachment_2234" align="alignnone" width="450" caption="Från Galatabron"]
[/caption]
Kommentarer
Skicka en kommentar