Något stort midsommar-fan har jag aldrig varit, det kan mina närmaste intyga. Jag har liksom inte riktigt fattat charmen med att sitta utomhus hela dagen och natten i fukt och kyla (hallå, när hade vi en varm och solig midsommar senast?) medan en droppe snor långsamt bildas under nästippen (du känner den inte p.g.a. frostskador i ansiktet). I sällskap av människor du knappt känner försöker du springa över en blöt och mjuk gräsmatta med ett skedskaft i munnen för att frakta en färskpotatis från ena sidan gräsmattan till den andra eller forsla en ölflaska samma sträcka med hjälp av en tampong och ett snöre runt den gräddfilsstinna midjan. Den lätta sommarklänningen får hänga kvar i garderoben till förmån för den stickade tjocktröjan och regnkappan. Hardcore-midsommar, liksom.
Fast för det mesta blir det ju faktiskt riktigt trevligt; det är mest hysterin omkring arrangemanget som jag motsätter mig när jag påpekar att jag lika gärna kan hyra en film och sitta ensam i stan under storhelgerna.
En smidig lösning på problemet kan vara att lämna landet denna helg. Då kan man anpassa firandet lite som man vill.
För ett par år sedan befann jag mig i Athen under midsommarhelgen tillsammans med andra latinlärare som deltog i Svenska institutet i Athens fortbildningskurs för lärare i klassiska språk. Vi startade midsommarfirandet med att titta på bysantinska ikoner för att sedan jaga rätt på något som liknade svensk midsommarmat. Resultatet blev över förväntan och kvällen på institutets underbara takterrass är ett riktigt trevligt minne från den resan. Varmt och skönt, utan hysteriska femkamper och machogrillning. Och i blommig sommarklänning!
- Midsommar i Athen. Foto: Margaretha Magnusson
P.S. Sällskapet var också trevligt: Från vänster: Leif, Margareta, Yours truly samt Axel. Bakom kameran skymtar arkeologens suddiga finger.
Kommentarer
Skicka en kommentar