Fortsätt till huvudinnehåll

Mot salsadans i Oslo

"Ursäkta min konstiga fråga men har du ett tuggummi? Det är inte till mig, det är till min vän som sitter där borta och spyr."

Det är tidig morgon, dagen efter studentfirandet och platsen är Göteborgs Nils Ericsonterminal. Firare med rödsprängda ögon som inte hittat hem än syns lite här och där, gårdagens glans borta för längesedan. Tuggummifrågan tyckte jag egentligen inte var så fasligt konstig, däremot kände jag att det där med spyan var mer information än jag nödvändigtvis behövde. Hur som helst är det just dags att kliva på bussen och i min iver att slåss om en bra plats hinner jag inte rota fram några tuggummin åt mannen med spyan. Sorry!



Jag blir erbjuden att följa med min brors kärestas tjejgäng ut på salsadans i Oslos nöjeskvarter och eftersom vännerna därhemma känner sig stela i höfterna varje gång jag föreslår dans med annat än armar så slår jag till. Plåstrar om mina fötter ordentligt redan innan avfärd och känner mig så redo jag kan när jag kliver på 7.45-bussen till grannlandet med bekvämlighetsbussbolaget Bus4You. Det var längesedan dansgolvet prövades men jag hoppas på att trevligt sällskap hjälper mig att slappna av... och kanske ett par drinkar eller fler gör susen också. Innan dess har jag ett par timmar framför mig i ett bakåtlutat busssäte och Salsa Beat Machine laddad i öronen för att försöka hitta salsatakten inför kvällen.


Det blir gøy (Google translate;-))!





Fler inlägg om salsa på Coconuts & Skylines:
Trassla in dig i en salsa
Minnen av Kuba
Sköna gröna Berlin

Fler inlägg om Norge på Coconuts & Skylines:
Mini-weekend i Norge
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.
Skicka en kommentar
Läs mer

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...
Skicka en kommentar
Läs mer