50 träd i Tanzania - alltid en början

Nästa torsdag, den 20 oktober, håller Explore Tours ett informationsmöte på Stampgatan i Göteborg om de nya destinationerna Cuba och Tanzania. De svarar förstås även på frågor om andra destinationer, men vill gärna att du mejlar dina undringar på förhand, så att de kan ge dig så bra svar som möjligt. Se länken ovan för anmälning!

Jag gillar deras idéer om spännande resmål med intressant innehåll. Inte minst gillar jag den etiska dimensionen i deras paket - vart än i världen du reser, klimatkompenserar de genom att plantera 50 träd i norra Tanzania, ett projekt som du kan läsa mer om här. Man ger också ekonomiskt stöd till barnhem i Brasilien, Indien, Sri Lanka och Tanzania.

Jag tror inte på att miljöfrågan är död, inte alls, lika lite som de etiska frågorna som väcks kring vårt myckna resande och jag tycker att det är oansvarigt av researrangörer att låta frågan dö ut. Explore Tours försöker göra en skillnad, som jag gärna skulle vara med och betala en slant extra för och jag ger dem gärna lite gratis marknadsföring om det nu kan hjälpa bara en smula. Önskar att jag hade ett slagkraftigare slut på det här inlägget, men min nästa resa blir troligen till en charterö, där jag kommer att få nya handdukar varje dag och där frukostbuffén antagligen är framställd av jättebesprutade råvaror och mitt enda klagomål kommer att röra ungarna vid hotellpoolen. Shame on me.

[caption id="attachment_3282" align="aligncenter" width="450" caption="Regnskogen - fortfarande på vårt klot. Foto: Thomas Wagner"]

[/caption]

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Läs mer

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Läs mer

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...

Läs mer

Coconuts & Skylines

Leta i den här bloggen