Fortsätt till huvudinnehåll

Jag är snål och tråkig

[caption id="attachment_3300" align="alignleft" width="200"]Spara och Slösa Omslagsteckning av Birgitta Lilliehöök Vem är lyckligast;-)!?[/caption]

Snål-Sofia och hösten
Det är spartider och allt är dyrt, jag jobbar mest hela tiden och funderar mycket över hur långt jag egentligen kan gå i försummandet av mina vänner innan de ger upp hoppet om mitt sällskap. Samtidigt så växer faktiskt saldot på sparkontot och San Diego känns mindre fattigt, mer glamour... nåjå, kanske inte glamour kanske men förhoppningsvis slipper jag nudlarna i alla fall och kan leva i lite mindre studentfattigdom.



Matlådstankar. Jag har organiserat mitt nya snål-liv med mer eftertanke och mindre flärd. Matlådor är bra, husligt värre. Billigare och inte alls så mycket jobbigare med ett rejält storkok än bara en portion, inbillar jag mig i alla fall. Samma antal grytor krävs liksom.


Reseplanering (duktigt fröken!). För mig är det månadskort på bussen och cykel som gäller. Jag svär över regn och rusk och någon gång då och då tigger jag även till mig torr bilskjuts av pappa. Pappor är bra med andra ord:-). Ska jag åka till närliggande storstaden vilket kostar en slant extra, är det extra planering som krävs. Späckat schema gäller så att man inte behöver flänga för ofta. Två fikor kan gå att klämma in och det är bra att känna folk som vet var ett glas vin kostar under 30:-.


Storrensning i garderob och på vind. Massor av saker som ska ut på Blocket eller loppisbord. Tyvärr verkar det inte vara någon rusning efter mina avlagda grejer men skam den som ger sig!


Höstens klädinköp, en kavaj är planerad. Funkar över i stort sett allt, man ser genast lite proprare ut även om man bara har ett gammalt urtvättat linne under. Allt annat har jag faktiskt sedan förra året. Något litet impulsköp kan väl jag möjligen sträcka mig till om jag blir hopplöst shoppingdesperat...


Krogen. Om jag ska ut och roa mig... det är dyrt för en snåljåp som jag. Eftersom jag efter ett par glas vin dessutom alltid får för mig att jag är lite rikare än jag är så försöker jag begränsa krogbesöken. Med tanke på att jag jobbar varannan helg och har ett ganska späckat schema de andra brukar inte det här bli ett problem. Att dansa loss med vännerna hör till mer sällsynta inslag i vardagslivet numer. Bra för plånkan även om jag har fantomryckningar i dansbenen emellanåt.


Budget? Planen var också att börja skriva ner alla inköp och sen göra en välplanerad budget att leva strikt efter men någonstans måste man ju sätta gränsen för hur nördigt det kan bli. Jobbar jag bara tillräckligt mycket kommer jag ju varken ha tid att göra den där listan eller att göra några inköp. Problem solved!




Bildkälla:
Seriealbumet "Spara och Slösa" utgivet 1981 av Gidlunds. Omslagsteckning avBirgitta Lilliehöök © Lilliehöök.

Kommentarer

  1. Halloj!
    Sitter med er mamma och läser denna roliga blogg. Blir nog att lägga till i listan av bloggar jag följer. På facebook finns en grupp som heter Borås Loppis, där är medlemmarna shoppingtokiga och köper allt möjligt av varandra. Prova lägga ut nåt där och få in en extra slant?

    Mvh/ Tess

    SvaraRadera
  2. Hej Tess!
    Vad kul att du gillar den:-). Vi finns på Facebook också om du vill gå in och "Gilla". Spana in högerspalten här i så fall.

    Ja, jag har lagt ut lite på Borås Loppis men det kommer mer! Tack för tipset:-).

    /Sofia

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...