Fortsätt till huvudinnehåll

Nya "Moderna Resor"

[caption id="attachment_3217" align="alignnone" width="365" caption="Handväskböjt och misshandlat förstanummer"]Bild på Moderna Resor[/caption]

Moderna Resor är ett välkommet inslag i "min del" av tidningshyllan. Till Borås verkar den inte ha hittat ännu men med vägarna förbi storstaden Göteborg då och då så brukar jag gärna ta en snabbvisit in på ett stycke Pressbyrå med betydligt större tidningsutbud än samma kedja här hemma erbjuder. Jag fastnar självklart alltid vid reseblaskorna och där fångade jag den här gånget det allra första numret av tidningen som tydligen ska komma ut 4 gånger om året.



Inget ont om RES och Vagabond som åtminstone för det mesta finns att hämta även i min lilla del av världen (Borås då alltså) och som jag i stort sett alltid får med mig hem från affären. Men ibland känns urvalet av artiklar lite väl "mainstream" och man önskar läsa något från nya skribenter vars språk och stil jag inte ännu hunnit lära känna. Dessutom börjar priserna på lösnummer skena iväg något hiskeligt... 69:- styck! Moderna Resor landar på 49:-, lite mer rimligt kan jag tycka.


Första numret bjuder bland annat på ett minst sagt annorlunda Ibiza, ett Mocanbique som jag ärligt talat inte vet om jag blir sugen på att åka till men som ändå väcker min nyfikenhet och på ett Tel-Aviv med biffiga killar, brunbrända flickor och en konflikt som lurar i bakgrunden. Det är inga krusiduller och inget märkvärdigt men när jag slukat allt med hungriga ögon är jag redan sugen på nästa nummer.


Länk till "Icke-Färdig" webbplats:
www.modernaresor.com

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...