Fortsätt till huvudinnehåll

All världens käk - i Skottland

Det är starkt! I kollegans panna tränger små svettpärlor fram som en reaktion på de indiska kryddorna på restaurangen i centrala Glasgow. Vi har beställt tapas på indiska och avnjuter en fantastisk kombination av rätter, några riktigt spicy, andra något mildare. Vi tre runt bordet reagerar lite olika på kryddorna - medan Janne duttar med servetten i pannan, börjar Catrin och jag att så diskret som möjligt torka oss under näsan. Att det är gott är vi helt eniga om. Starkt också!



Indiskt i Skottland
Indiskt i Skottland

Vi befinner oss som sagt i skotska Glasgow och med oss har vi 29 gymnasieelever, som är här för att ta del av skotsk kultur samt sätta sina språkkunskaper på prov. Kvällstid äter vi oss igenom hela världen, vars kök finns representerade i staden.


Det skotska köket testar jag försiktigt vid hotellets "full English breakfast", där man utöver tea and toast kan få ägg på alla möjliga vis - med bacon, champinjoner eller haggis. Just det - haggis. Jag ber om ett litet, litet smakprov och ut kommer ett par skivor av nämnda rätt. Eleverna omringar min frukosttallrik och ser med skeptisk blick och rynkad nos på anrättningen, följer gaffelns väg till min mun. Det slutar med att alla som vågar får sig ett stycke och konstaterar att det inte var så farligt det där med inälvsmat, trots allt. Gott vet jag just inte ...


Fratelli Sarti på Bath Street äter jag den kanske godaste italienska pizzan ever. Eller så smakar allt bara så himla bra efter utflykten till skotska västkusten och till poeten Robert Burns födelseort Alloway, där en kulturnörd som jag verkligen jobbat upp aptiten. Mer italienskt får vi hos Jamie Oliver, som slagit upp portarna på George Square, i centralaste Glasgow. Priserna är riktigt humana och även barnfamiljer kan tycka att det är OK att låta ungarna leka med maten här (vilket den bullriga storfamiljen vid bordet intill gör oss smärtsamt medvetna om). Maten är verkligen god, tycker alla i sällskapet, som utökats med några elever - de har insett att det inte är så dumt att hänga med lärarna om man vill få de bästa restaurangupplevelserna, då klasskamraterna verkar föredra rätt trista ställen som Subway och olika hamburgerkedjor.



På Jamie´s Italian
På Jamie´s Italian

Spanska tapas serveras vi på Café Andaluz. Stora lämmfärsbullar i tomatsås, calamares, getost och chorizo är några av rätterna som läskar våra gommar. Mums!


Men det tar inte slut där; i Glasgow kan man få all världens mat - thai, indiskt, franskt, kinesiskt, italienskt, spanskt, orientaliskt, turkiskt, portugisiskt, amerikanskt, ukrainskt, ryskt, japanskt, malaysiskt, brasilianskt, pakistanskt, mongoliskt, mexikanskt, vietnamesiskt och skotskt. Att bara käka fish and chips är ren idioti. Se bara till att inte missa det indiska köket när du är här!


 




[caption id="attachment_3505" align="aligncenter" width="337" caption="Välkommen till Glasgow"]Välkommen till Glasgow[/caption]

Inlägget är ett bidrag till Vings bloggtävling. Månadens tema är Bästa matminne från en resa. Länk till Vings sida om Storbritannien finns här.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...