Fortsätt till huvudinnehåll

Give it 2 me... yeah! ♫

[caption id="attachment_3331" align="alignleft" width="160" caption="San DiegoTop 10"]San DiegoTop 10[/caption]

Brevlådan har gapat tom på böcker i tolv långa dagar. Bokus passar på att ta sex dygn + helg på sig att lämna boken till posten och sen har jag och min nya, mer ekonomiska, sida envisats med att beställa snigel-post + ännu en helg. Tolv dagar!



Jag sliter upp locket i farten (lika sent upp på cykeln som vanligt) i hopp om att posten ska ha hunnit dimpa ner i lådan innan mitt kvällspass på jobbet och där ligger den, Top 10, San Diego. Sliter åt mig hela paketet och mosar ner det i min överfulla cykelkorg, mot bussen! Väl på busshållsplatsen åker kartongen girigt av. Jag älskar nya böcker, nya resmål. Den luktar oanvänt papper och laminat. Jag sniffar på den i smyg, trycker upp den mot näsan och hoppas att folk inte tänker på att jag ser annorlunda ut.


På bussen mot jobbet görs ett försök att kombinera allt jag inte hann göra på datorn innan avfärd med att studera min nya bok. Samtidigt som jag sneglar på kapitlet om Gaslamp Quarter plingar inboxen till på mailen och där ligger nästa beställning och väntar. Nya upplagan av Fodor's San Diego: With North County and Tijuana, 2012 är äntligen ute och jag vill ha den! Mer bokfrossa.


 


San Diego på Coconuts & Skylines:
Jag är snål och tråkig
Gratis lyxrum - bara för bloggare
Tre hål i magen
Halvvägs till San Diego
San Fracisco vs. San Diego


 

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.
Skicka en kommentar
Läs mer

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...
Skicka en kommentar
Läs mer