Fortsätt till huvudinnehåll

Solokvist

Att resa på egen hand har sina fördelar. Jag kan gå på vilka museer jag vill, hur länge jag vill, jag kan gå och dra i secondhandbutiker med tantklänningar utan att någon suckande står i porten och kollar på klockan och jag kan gå och lägga mig vid elva utan att någon himlar med ögonen åt mina sömnbehov.


Nackdelar finns dock: Vem ska t.ex. ta det där fotot på mig och Colosseum och hur bär man sig egentligen åt för att slippa att smöriga italienare dimper ned på den lediga stolen mittemot? Det där brukar emellertid lösa sig på ena eller andra sättet, men en verklig nackdel är prislappen.


 



Kommer hela tornet med nu då?
Kommer hela tornet med nu då?

Min nyligen bokade resa till Fuerte betalar jag som ensamresenär 1500 riksdaler extra för. Inte så konstigt kanske, eftersom lägenheten hyser två vuxna personer (och ett litet barn) och några enkelrum verkar vara svåra att finna när man botaniserar bland charterutbudet. De flesta arrangörer har ett antal olika koncept, som alla går ut på att man reser tillsammans, om det så är med make/maka, med en vän eller med hela lyckliga kärnfamiljen.


Enkelrummet är för övrigt dyrare, oftast mycket dyrare än vad det kostar att dela ett dubbelrum. Inte sällan är rummen mycket små; kollegan Tjoffe betalade t.ex. ett ganska saltat enkelrumstillägg i Reykjavík senast  - och hamnade i ett dockrum, där stackarn knappt fick ned händerna i handfatet.  Och under en stockholmsvistelse för ett tag sedan, hamnade jag i en f.d. skrubb, som man numera ställt in en säng i, för att kunna kalla det ett enkelrum. WC i korridoren och dusch i källaren och flera hundralappar per natt. Alternativet sovsal har aldrig lockat mig särdeles.


På Apollo har de nu fattat grejen och tagit bort enkelrumstillägget på vissa hotell, så att vi som gillar att resa på egen hand inte behöver betala för den där tomma sängen bredvid. Konceptet kallas "Single" rätt och slätt och är enligt mig en toppenidé. Fritidsresor verkar ha en liknande tanke - "Solo" kallar de sin variant - men då erbjudandena inte gäller under skolloven, kan en fattig lärarinna som jag inte ta del av dem. Kampen för detta i-landsproblem går vidare.


 



Furufest för tre - för en
Furufest för tre - för en

Kommentarer

  1. Se det positiva med dubbelrum för en. Du har ju en hel säng att bre ut dina prylar på! Utifrån hur ditt skrivbord på jobbet ser ut drar jag slutsatsen att du borde uppskatta detta :)

    SvaraRadera
  2. Haha, jo det är ju sant! Klart bättre än de pyttesmå enkelrummen iaf! :)

    SvaraRadera
  3. Maria J, Apollo Resor26 oktober 2011 kl. 14:27

    Hej!
    Härligt att ha en resa att se fram emot. Vill bara önska dig en underbar semester med oss på Apollo!
    Hälsningar Maria J, Apollo - Sälj

    SvaraRadera
  4. Hej Maria!

    Jovisst behöver man något att se fram emot i höstmörkret! Denna gång åker jag med ett annat bolag, men ska absolut hålla koll på era resor när det blir dags nästa gång! Hanna

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gotland med en nybyggd cykel och ett ömt knä

Södra Hällarna strax utanför Visby. Foto: Anders Karlsson Han spretar med fingrarna på sin stora hand och sträcker ut den mot min. ”Vi har nästan inte hunnit gå så här någonting under den här resan.” . Jag tar den och och tänker att hans konstaterande är rätt. Det är inte lätt att gå hand i hand när man hela tiden sitter eller kånkar på varsin cykel. Vi går således vidare ut mot stupen på Södra Hällarna alldeles utanför Visby, hand i hand. Cyklarna vilar från oss i ett buskage lite längre ifrån. Där vi strosar finns inga träd utan bara ett kargt landskap där vinden minst sagt får upp farten och vi är försiktiga när vi närmar oss kanten, så att en kastby inte helt plötsligt skulle putta ut oss. Den har visst kommit med åldern tänker jag, den där försiktigheten. Blåsten är kall även även om solen skiner. Den stora handen värmer dock inte bara utom- utan även inombords.

Fuerteventura - en paus från verkligheten

Minnet av sol mot hud och hur sanden känns när jag gräver i den med tårna. Läkande promenader längs strandpromenaden med sol i ögonen och vind i håret. Familjen har drabbats av ännu en förlust och en semester som inte går att avboka blir en välbehövlig paus från en obeveklig verklighet. Jag ser i spegeln att solbrännan sitter kvar, men tillbakakastad i minnen av liv som inte längre finns, som ligger i drivor i lägenheten som ska tömmas, måste jag påminna mig om hur okomplicerat det kan vara att ligga på en strand och bekymra sig endast om hur hög solskyddsfaktor man ska välja och hur man ska lägga upp strategin för middagsbuffén. Några bilder från en vecka på Fuerteventura hjälper mig att komma ihåg. [caption id="attachment_8291" align="aligncenter" width="300"] Strandliv[/caption] [caption id="attachment_8296" align="aligncenter" width="300"] Stranden i Caleta de Fuste[/caption] [caption id="attachment_8299" align...

Tavira och ensamheten i Algarve

Ett foto publicerat av Longboard Lady (@_longboardlady_) Maj 18, 2015 kl. 1:32 PDT Portugal Jag sprätter till, har visst halvslumrat på min storblommiga, gula sarong och det syntetiska materialet har blivit blött av min svett. Undrar hur länge jag legat där? Jag skulle kunna se efter på mobilen men vill inte riktigt, båten tillbaka till fastlandet går inte förrän om många timmar, det är jag i alla fall ganska säker på. Solen bränner på huden men när jag sätter mig upp kommer vinden kommer med svalka. Det är skönt med både ock. Det är maj för exakt ett år sedan och jag har skavsår under fötterna och mellan tårna. Ihla de Taviras sand har nött på mina trotjänare under timslånga promenader på en nästan öde strand. Det var just det här jag önskade mig själv när jag bokade den där resan till Algarvekusten i Portugal någon vecka tidigare. Att få vara själv alltså, inte skavsåren då de gör ganska ont. Just östra Algarves öde och vidsträckta stränder på öar dit båttrafiken för säsongen inte r...